Bakslag

Jag var i Budapest förra veckan. Väl där hamnade jag i en fotbollsdiskussion med två engelsmän. Vi fann varandra ganska bra och delade några öl. Plötsligt berättade den ena en intressant anekdot om den andra.

Peter kom till jobbet. Vid fikat hade någon ställt fram lite choklad. Peter brukar normalt sätt inte äta godis men gjorde ett undantag, och stoppade en chokladbit i munnen.

Efter ett tag tycker han att den börjar smaka konstigt. Salt...beskt...han kan inte definera smaken annat än att den inte är god. Dessutom är chokladen väldigt väldigt hård för att vara choklad. Han letar efter ett ställe att spotta ut den, men det är för mycket folk i rummet så han fortsätter ha chokladbiten i munnen.

Nån minut senare börjar han må illa av smaken och tar ut biten ur munnen. Vad det än är, är det inte choklad.

Då kommer hans kollega, samt en tjej som jobbar på kontoret, fram med stora leenden. Tjejen tittar på biten han har i handen och lägger följande kommentar.

- Grattis, du har precis ätit min chokladdoppade gallsten.

...han kan skratta åt det nu berättade han.

"Jag kommer aldrig mer äta godis jag inte köpt själv" tänkte jag samtidigt som jag tog en klunk öl ur den flaska de bjudit mig på.

...eller var det inte öl i flaskan?

Vi sitter i en taxi i Budapest. Vi är på väg till hotellet från samma bar som dagen innan, dock med ett annat taxibolag, och försöker få reda på vad det kommer att kosta.

- How much to the hotel?
- Ehh...4000.
- What? We paid 2000 yesterday.
- OK. 3000.
- No...2000. We paid 2000 yesterday.

Chauffören tittar på oss, tänker lite grann och höjer sedan sitt pefinger ler.

- Stimmt!

Sedan kör han.

Hur han kunde veta att vi betalat 2000 dan innan har jag ingen aning om.

Jag skickade in mina papper för att registrera mitt eget företag.

När man gör det får man skriva ner vilket namn man vill ha, plus några ytterligare alternativ.

Jag gjorde detta...och skrev sedan ett sista namn lite grann på skoj.

...i veckan kom registringsbeviset.

...gissa vilket namn mitt bolag fick? Just det...det sista.

S8AN Communications.

Känns sådär seriöst.

Tänk er följande situation.

Du berättar att personen inte varit närvarande. Det finns registrerat. Du har erbjudit hjälp som denna tackat ja till, men inte dykp upp för att få. Du meddelar att situationen nu är fullkomligt åt skogen.

Du baserar detta på ren fakta och statistik. Du har så rätt att det är löjligt när du säger att detta kommer innebära konsekvenser.

Vad händer efter att du pratat med personen om detta i 30-40 minuter?

Den reser sig upp, sucker och går mot dörren. Väl där vänder den sig om och säger:

- Kan man tycka...

Wow...ibland blir man ställd.

Jag och Johan E står och tar en öl på en fest. I bakgrunden dansar folk som allara mest. Folk är lite trötta efter en lång utflykt, men har fortfarande energi kvar att röra sig med.

Musiken som spelas är inget annat än Melody MC, en grupp som jag inte hört på väldigt länge. Typ tidigt 90-tal. Det var de och 2  Unlimited. Vi sa att en annan klassiker var låten "Mr vain", en låt som får mig på mycket mycket dåligt humör.

Trots att vi stod 10 meter från DJn måste han hört oss.

10 sekunder senare började den låten pumpa ur högtalarna.

Uttrycket "Helvete" har aldrig kännts mer passande än då.

Katten vad du är bra på spinning.


Fattar ni inte den hatar jag er.

- Jag kanske inte är vid mina sinnes fulla bruk, men full...det är jag.

Om en ko sprang in för att råna en bank, hade detta varit en bra replik.

- Hit med ängarna, det här är ett råm!

Igår satt jag en stund hemma hos en kompis och tog en grogg. (Grogg innehåller två ingredienser, drink fler...bara så ni vet). Vi zappade runt lite på tv:n och hamnade av nån outgrundlig anledning på MTV, en kanal som jag anser tappade sin charm i mitten av 90-talet. De hade nån Jackass-.special dag där de visade intervjuer, bakom kulisserna, the best of osv.

Jag tycker att man borde göra en ny tv-serie, en blandning av Jackass och Fråga Lund.

Namn? Smartass!

Bildade människor löser svåra problem under bisarra omständigheter.

Tänk er själva Jan-Öjvind Swahn svara på svåra frågor samtidigt som killen bredvid skall dricka 5-10 liter mjölk så fort han kan.  Eller hur Dick Harysson berättar om digerdöden samtidigt som Johnny Knoxville blir sönderslagen av en proffsboxare.

Ett program för hela familjen.

Den dagen ett sånt program verkligen har premiär, har något onekligen gått åt helvete.

I Lund, där jag bor, finns det lite olika livsmedelsbutiker. Bl en spännande butik på mårtenstorget som säljer kryddor, konserver etc från hela världen. Där kan man bl a köpa Root Beer, en läsk som smakar exakt likadant som tugummit Jenka (ni vet, ett sånt tugummi man köpte för 50-öre på Pressbyrån). Sedan finns det andra butiker som säljer italienska delikatesser asmt en och annat butik där man kan köpa thai-ingredienser.

...och väldigt centralt ligger en affär som säljer delikatesser från Polen.

Polen!

Jag har aldrig varit inne i affären, men har bestämt mig för att gå dit inom kort. Jag har nämligen aldrig ätit något delikat från Polen.

- Jämför dig inte med honom/henne. Han/hon är bättre.

- Jag bryr mig inte om vad alla andra säger. Jag tycker du är bra.

Jag gick igenom en gammal skivback häromdagen. Där har jag massor med skivor som jag lyssnade på förr i tiden. Mestadels punk, samt en hel del hiphop. Bra blandning va?

Efter ett tag hittade jag en skiva som fick mig att skratta högt.

Artist: Moderat likvidation
Namn: Kuknacke

Vidare hittade jag fler skivor med artister som

Kust Sunes Med Berits - KSMB
Räserbajs
Svart Snö
Radioaktiva Räkor
Rövsvett

Ja jävlar. Punkband har ofta roliga namn.

Undrar om det finns nåt band som heter Helvetes Jävla Skit. PMS-brudar med mord i blicken. Politikermobbare.

Jag stod i baren. En tjej började prata med mig och jag tyckte hon var jättelik någon, men jag kunde inte komma på vem det var.

- Du liknar...du är så jäkla lik nån tjej...jag kommer bara inte på vem det är.
- Bree Olsen!
- Vem är det?
- Sluta. Spela inte dum. Alla killar surfar porr.

Nu vet jag vem Bree Olsen är. Och hon var verkligen lik henne, trots att det inte var henne jag tänkte på.

Jag brukar planera mina festdagar ganska noga. Det innebär att jag dagen innan inhandlar sånt jag uppskattar när jag är dagen efter... chips, läsk, film etc.

Jag bor dessutom väldigt nära en ICA-butik. Personalen känner numera igen mig väldigt ofta och jag brukar snacka lite vardagligt med dem så ofta jag kan. Det är kul.

Idag går jag in och lägger ner lite chips, läsk etc i min korg och går till kassan. Jag lägger mina varor och flickan i kassan kastar en blick på vad jag skall handla, tittar mig i ögonen och säger.

- Idag är den en stor fest va?
- Va? Jajo, det är det. Hurså?
- Du köper bara chips när det är stora fester.

Jag mumlar lite, ler lite sött och betalar. Väl hemma börjar jag fundera och konstaterar fort att flickan har rätt. Jag konstaterar att de har bra koll. Jäklars, då måste de veta när jag har middagar, när jag varit ute eller när jag skall ha date. Tänk om de pratar om mig i fikarummet. Undrar vad de sa när jag köpte kondomer för några veckor sedan.

...för övrigt är det en stor fest jag skall på ikväll. Därav chipsen inför morgondagen.

Satt idag på en lunch med folk som liksom mig själv varit aktiva inom en viss nation i Lund.

Plötsligt kommer jag på mig själv att prata, skoja och uppträda på ett sätt jag inte gjort på flera flera år. Jag hade återigen tagit på mig min gamla roll som jag hade under den tiden jag var aktiv.

Då var det charmigt. Nu vete fan vad det är. Men jag har iaf frack på mig.