Bakslag

Jag var i Budapest förra veckan. Väl där hamnade jag i en fotbollsdiskussion med två engelsmän. Vi fann varandra ganska bra och delade några öl. Plötsligt berättade den ena en intressant anekdot om den andra.

Peter kom till jobbet. Vid fikat hade någon ställt fram lite choklad. Peter brukar normalt sätt inte äta godis men gjorde ett undantag, och stoppade en chokladbit i munnen.

Efter ett tag tycker han att den börjar smaka konstigt. Salt...beskt...han kan inte definera smaken annat än att den inte är god. Dessutom är chokladen väldigt väldigt hård för att vara choklad. Han letar efter ett ställe att spotta ut den, men det är för mycket folk i rummet så han fortsätter ha chokladbiten i munnen.

Nån minut senare börjar han må illa av smaken och tar ut biten ur munnen. Vad det än är, är det inte choklad.

Då kommer hans kollega, samt en tjej som jobbar på kontoret, fram med stora leenden. Tjejen tittar på biten han har i handen och lägger följande kommentar.

- Grattis, du har precis ätit min chokladdoppade gallsten.

...han kan skratta åt det nu berättade han.

"Jag kommer aldrig mer äta godis jag inte köpt själv" tänkte jag samtidigt som jag tog en klunk öl ur den flaska de bjudit mig på.

...eller var det inte öl i flaskan?