Bakslag

- Jag vet visst hur man stavar till bananananananananan...jag vet bara inte när man slutar.

Nu kastade jag mina blickar långt bort. Långt bort. Så långt bort man kan komma utan att alldeles komma bort sig.

Om man någon gång hamnar i en diskussion och vill få ett övertag kan man alltid ta till repliken:

- Ingen gillar dig.

Funkar varje gång. Men du bör känna personen du säger den till, annars kan skadan bli svår att reparera.

- Ibland pratar folk så mycket att man blir så irriterad att man bara vill be dem hålla käften.
- Jag brukar ha den effekten på folk.
- Ja, men när du sitter tyst blir man så jävla nervös att nåt är fel på dig.
- ...
- Men det är för att man är van vid att du pratar hela tiden.
- ...
- Lägg av.
- ...
- Vad löjlig du är!
- ...
- Ok, jag går nu. Ses sen.
- ...

Har ni tänkt på att alla lyssnar på en när man viskar. Speciellt om man talar i mobilen på allmän plats eller på bussen. Man kan reta folk lite genom att slänga in omotiverat intressanta saker i konversationen man har.

- ...jo, men jag gjorde ju slut med henne innan jag fått reda på att hon suttit inne för dråp.
- Nej, de har inte "Mein Kampf". Vad skall jag nu köpa till min svärfar?
- Va? Körde du på ett rådjur? Blev bilen skadad? Inte det? Hur gick det med rådjuret då? Jaha. Men ge dig till mig, så kan jag stycka upp det till dig.
- Hej. Du, sätt 35.000 på "Mr Bongobongo". Hans lopp är om 25 minuter, jag hinner inte fixa det själv.

Ni anar inte hur mycket folk försöker ge sken av att de inte lyssnar.

I Guitar Hero III finns det en låt som heter "Cliffs of Dover" framförd av en kille som heter Eric Johnson. Låten är instrumental, inspelad 1990 och är kort sagt elgitarromasturbation så man blir galen.

Men...

Alla i min bekantskapskrets som jag spelat låten för älskar den. Beror detta på att låten är bra, eller att vi kommit upp i den åldern då instrumental gitarrmusik faktiskt kan uppskattas? Jag hoppas att första alternativet är rätt svar. Jag är nämligen inte mogen för att uppskatta Yngve Malmsten. Än.

Ja. Alla har väl hört den versionen. Jag skulle gärna vilja höra några andra versioner.

- Pling klocka, pling.
- Blind klocka, blind.
- Rinn klocka, rinn.
- Slim klocka, slim.
- Bling klocka, bling.

Träffade på en utbytesstudent som frågade efter vägen för några veckor sedan. Jag började förklara och la till med en ordentlig brittisk brytning varefter följade dialog uppstod.

- ...and then you take a left and there's the pub.
- Thank you. You are really good at speking english. Are you from Sweden?
- Yes I am.
- Wow. You don't sound like you from Sweden.
- That's because I'm currently speaking english.

Big Brotherdeltagare - Marginalindivid

Tant - Tönt

Det är alltid lite roligare att lägga sig på kvällen om man vet att man varit duktig under dagen.

- Är han verkligen så lömsk som man säger?
- Javisst, han minns inte ett skit.
- Lömsk!
- Inte ett smack!
- LÖMSK!
- Jaså lömsk...

- Vad är det för dödskalle du har i hyllan?
- Den är från "Pirates of the Carribbean"
- Va? Från filmen?
- Nej. Från åkturen.
- Finns det en åktur?
- ...mmm. Den lyser i mörkret.
- Åkturen?
- ...nej...alltså...det var inget.

En kamrat berätta nydligen för mig en liten trevlig incident han upplevt på en julfest. En man, som druckit en del, stod och åt en stor mängd köttbullar. Han grimaserade dock lite under tiden och gick fram till en servitris och klagade på att köttbullarna inte var goda, att de smakade beskt etc.

Servitrisen tittade lite lustigt på hans tallrik, och sade sedan till honom.

- Min herre, det är inte köttbullar ni äter. Det är brysselkål.

Mannen var färgblind. Detta i kombination med fylla och julbord är alltså ingen bra idé.

Jag är hårbollen som stoppar upp dina avlopp.

Hade besök häromdagen av en tjejkompis jag inte träffat på väldigt länge. Hon gick runt lite i min stökiga lägenhet, ser en gitarrliknande sak, varefter följade konversation uppstår.

- Ahh, spelar du fortfarande gitarr.
- Ja, det gör jag.
- Men denna är ju av plast.
- Det stämmer.
- ...spelar du fortfarande tv-spel?
- Mmm.

Efter ett tag konstaterade hon att Guitar Hero III inte var helt dumt ändå.

- Jag är klådan du aldrig kan nå!

Idag var jag och sjöng i Landskrona. På vägen hem körde vi förbi flertalet långtradare varefter jag berättade att en sådan hade fattat led på bron över till Danmark häromdagen. Niklas förklarade att detta berodde på att den försökte frakta eld. Detta ledde in på en mycket bisarr diskussion.

Hur smugglar man eld? Och finns det skillnad på exempelvis svensk och tysk eld? Hur mycket eld får man föra med sin inom EU? Vad kostar eld? Finns det eldaffärer?

- Älskling, du springer ner till eldaffären och köper en liten eld till mig.

Tullen kollar så folk inte smugglar eld genom att ta tempen på dem.

- Om det öppnar munnen och det ryker från svalget vet man att nåt inte står rätt till.

Sedan finns det eldskådare. Eldolog kallas man då. I plural blir det eldologor.

Detta kanske är en sådan sak som man måste varit med om för att uppskatta, men roligt var det.

När jag jobbade på Framfab hade vi en citatlista man kunden spana in på webben. En kompis på jobbet som heter Petter D brukade uppdatera den när folk sa roliga saker, och skriva en kortare bakgrund om hur var när och i vilket sammanhang det sades. Och av vem. Eftersom jag anser mig vara en rolig person tyckte jag efter ett tag att det var konstigt att jag aldrig kom med på denna lista.

2 månader innan jag slutade på företaget satt jag och drack fredagsöl med några på kontoret varefter nån sa nåt skruvat, och vips skrev Petter D in detta citat i listan. Lite småfull och sur utbrast jag lite för högt

- Vad fan får jag aldrig vara med på citatlistan för? Jag har fan sagt coola saker!

Det citatet kom med.

Hepp!

För några år sedan hade jag en filmklubb. Det var väldigt trevligt. Vi var fem grabbar som träffades varje söndag. een av oss  hade valt ut en film som denna ansåg var bra att se av olika anledningar. Det kunde vara allt från "Sommarnattens leende", "Underground", "Trollkarlen från Oz" till lite med udda titlar som "Moment 22", "Man bites dog" eller "Botgöring".

Det roliga med dessa kvällar var att ju bättre filmen var dessto mer pratade vi. Och då myntade vi ett sätt att uttrycka oss som jag sner att fler borde använda sig av: Det koleriska beteendet

Det gick till ungefär så här:

- Fan vilken bra scen det här är?
- Scen? SCEN!? DU SKALL FÅ FÖR SCEN...förlåt jag brusar upp, jag ber om ursäkt...ursäkt.

Vidare.

- Denna filmen är så jäkla bra.
- Bra? BRA!? DU SKALL FÅ FÖR BRA...förlåt jag brusar upp, jag ber om ursäkt...ursäkt.

Otroligt kul. Kanske inte i början...men efter ett tag. Ojojoj.

Snaskefar? Gonzo? Det är bara att prova.